Svartstrupig järnsparv!!!

(filmsekvens av Oskar Nilsson)

Vädret för helgen såg spännande ut. Inte spännande för den genomsnittliga parkflanören, men däremot för inflöde av sällsynta fågelarter österifrån. Vinden skulle nämligen bli östlig, och när det också är mulet och regn så finns goda förutsättningar att fåglar på flyttning trycks ner och blir möjliga att hitta. Just andra halvan av oktober brukar också vara optimal för att hitta riktigt sällsynta gäster österifrån.

Jag nonchalerade väderläget och satt hemma och proppade mig full med pasta och annan energi inför morgondagens Yddingelopp - 12 km terränglöpning. Allt gick enligt planerna, jag brukade inga krafter alls knappt och jag hade just ätit en rejäl portion pasta när telefonen pep till framåt halv fyra. Det hade den gjort några gånger den föregående halvtimmen, men jag hade fullt upp med mat så jag hade inte kollat då.

Nu stod det något väldigt oväntat på telefonen - två meddelanden med samma budskap dessutom - Svartstrupig järnsparv, Skåne. Gulp. Svartstrupig järnsparv har setts i landet en enda gång tidigare, på Stora fjäderägg utanför Umeå i juni 1988. Det är en sådan art som känts möjlig att se i oktober, men när det väl händer känns det bara otroligt i alla fall.

Detaljerna visade att fågeln fanns vid Viarps mosse strax sydväst om Simrishamn. Det är trakter jag varit mycket i, men just Viarps mosse har undvikits då det inte ser mycket ut för världen. Lite vass, en del Salixsnår och en grandunge mitt ute på en åker - kunde varit en halvtaskig lokal i Staffanstorps kommun med andra ord - men nu var där alltså en superraritet. Anledningen var att det sedan några dagar sedan uppehållit sig en kungsfågelsångare på platsen och denna hade dragit fler människor till platsen. Detta är också en sibirisk art, men betydligt vanligare och den ses årligen i Skåne i enstaka exemplar.

Lika märkligt som platsen var upptäckaren. Förvisso är Nils Kjellén en av de skarpaste och mest outtröttliga skådarna i landet, men sedan 2001 jobbar han med sträckräkning i Falsterbo, varje dag hela hösten - ett jobb jag också haft två höstar. Varför han plötsligt hittat en svartstrupig järnsparv på Österlen begrep jag inte - out of territory. Det visade sig att hans mamma (som bor vid Immeln i nordöstra Skåne) fyllt 80 år och Nils tagit en dag ledigt från Falsterbo och lämnat över sträckräkningen till sin assistent. Och valt att titta på kungsfågelsångaren på vägen hem. Och då konfronterats med en svartstrupig järnsparv som satt helt öppet.

Fem minuter efter att jag insett vad som hänt var jag på väg. Det var bara några timmar av dagsljus kvar så jag la ingen tid på att försöka hitta medresenärer. Att slåss mot skymning är aldrig kul. Dessutom ville jag snabbt hem efteråt för att fortsätta min kolhydratladdning.

E65 gick mer eller mindre i ett nafs. Men sen hamnade jag bakom en äckligt långsam tysk (tror jag det var) på ringvägen i Ystad och jag hade ganska lite bensin så jag vågade inte chansa på att hinna fram på det jag hade även om varningslampan inte börjat lysa än. Tankade dock bara halvfullt för att spara tid.

Nybrostrand, Glemmingebro och Hammenhög har säkert sina fördelar i andra sammanhang men vid såna här tillfällen är det veritabla bromsklossar. Speciellt Hammenhög känns som världens längsta by när man har bråttom. Men när klockan var 16.35, ganska exakt en timme efter jag kört hemifrån, var jag i alla fall på plats vid Viarps mosse. Vägen ner till mossen hade blivit äckligt lerig av regn och för många bilar så jag besinnade mig lite och parkerade uppe på asfaltsvägen även om det tog fem minuter längre. Jag hade just fått besked att fågeln visade sig väl och när jag nu var framme var jag lite mindre stressad.

Det var en hel del folk på plats - troligen ett femtiotal. Och järnsparven sågs när jag kom men jag hann inte se den förrän den hoppade in i vegetationen igen. Men det tog bara några minuter så kom den fram igen och sen hade vi fantastiska obsar på den till och från under den timme jag stannade på platsen. Även kungsfågelsångaren visade sig fint.

Svartstrupig järnsparv är som sagt en mycket sällsynt gäst i vår del av världen. Den flyttar vanligen inte så långt så den är t.ex. aldrig sedd på brittiska öarna (där "allt" annat ses). Däremot finns det sex fynd i Finland, vilket bekräftar det nordöstliga ursprunget. Några av de finska fynden är rena vinterfynd.

Extra kul för min del var att jag aldrig sett arten i utlandet heller. Vi hade chansen i norra Indien 2002, när vi besökte Nainital och Sat Tal, ställen där den ses ibland. Men inte när jag var där.

Här är två länkar till bilder på den svartstrupiga järnsparven på Österlen:
Bild #1 (foto: Jens Morin)
Bild #2 (foto: Richard Ek)

På min andra blogg, The Ice Rage, fortsätter nedräkningen av decenniets 60 bästa låtar.

I det här föga upphetsande partiet skånsk natur höll den till:
Och här är några som var glada för det: