På The Ice Rage hade jag i juli en temavecka om trollsländor. Jag gick då igenom de flesta troll- och flicksländor som finns i Sverige och la upp en hel del bilder. Framför mig i tiden låg då en resa till Norrland. Fem arter stod på önskelistan och alla fem arterna lyckades jag och mina medresenärer att se. Fjälltrollslända lyckades vi inte fånga, vare sig med håv eller på bild så den lämnar vi därhän. Men annars var det fint.
Resans allra första stopp, redan på vägen upp, skedde vid Omberg, alldeles intill Naturum. Vassmosaikslända är en art med en väldigt smal utbredning från Uppland åt sydväst genom Sörmland, Östergötland till Västergötland. En damm tilldrog sig vårt intresse, men inget intressant där. Vi gick ut på en stor äng i stället och där stötte vi plötsligt upp flera stora mosaiksländor som såg bra ut. Men oj, så svåra de var att fånga. Som vanligt var det That Handsome Devil som till slut, nästan utpumpad av att ha jagat de snabba sländorna, som fick den i håven. Vassmosaiksländan är en av Sveriges största trollsländor och, tycker jag, en av de allra tjusigaste. Bilderna är klickbara för större storlek.
Det här var the real deal. Grön flodtrollslända finns i Sverige bara i Norrbotten och även här ytterst lokalt längs älvar, främst i Råne älv. Att åka upp till de kända lokalerna där var dock en inte obetydlig omväg så vi hade valt ut en lokal norr om Haparanda där cecilia (arten har det som artepitet och kallas också det i "folkmun") sågs 2008. Men bara då - inte tidigare. Vi visste inte alls om lokalen var säker.
Solen sken och vinden var lugn så de yttre förutsättningarna var bra. Vi kunde inte parkera intill stället där den setts så vi fick gå en bit längs älvstranden. Men redan efter ca 200 meter svischade en slända till en bit framåt och där var den. Ceciliaaaaaaaaaa, vrålade That Handsome Devil så det hördes till Finland på andra sidan Torneälven. Den enligt samstämmiga rapporter skygga och svårfångade sländan landade sedan på stenarna längs älvstranden och det dröjde inte länge förrän det estetiska mästerverket satt i håven. Självklart, precis som med alla andra sländor vi fångar, fick den flyga vidare efter att noggrant ha fotodokumenterats. Cecilia är nog enligt mig Sveriges allra snyggaste slända. Dessutom är den en av de allra ovanligaste. Det här var riktigt kul, riktigt stort.
Fjällmosaikslända är också otroligt snygg. Den är inte särskilt ovanlig och vi såg den såväl uppe i fjällen som nere på myrar. På Långfjället hade jag också min enda observation av den nästan helsvarta fjälltrollsländan, men den kom så nära att den flög mellan mig och håven.
Vi hade, trots ovanstående, egentligen ganska mycket otur med vädret för sländor under resan. Myrflickslända trodde vi t.ex. skulle bli en straffspark. Men vi missade den i hela fjällområdet. I Dalarna, dagen innan hemkomst, passerade vi en myr som såg bra ut - i bra väder. Och det var en fantastiskt fin lokal. Förutom t.ex. kraftig smaragdflickslända och ett flertal gungflymosaiksländor lyckade vi också hitta det vi främst letade efter, Sveriges klart minsta blåsvarta flickslända - myrflickslända.
Forest - Newcastle
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar