Positivt från Messina (och lite Marit)

Marit Paulsen vill alltså granska de stora ideella föreningarna som sysslar med naturvård och bevarande av arter och miljöer för att kolla att dessa har "ädla uppsåt" och att de är demokratiska. För det kommer hon för alltid vara iklädd en dumstrut i mina ögon. Att makten ska granska att de ideella organisationerna "är ok" känns väl anti-demokratiskt om något.

Men för den som undrar sysslar verkligen inte Birdlife och dess nationella partners enbart med njutbar fågelskådning och helt opolitisk verksamhet. Ett av de största problemen man tagit itu med de senaste decennierna är den illegala rovfågeljakten vid Medelhavet. De allra största problemen har funnits på Malta och på Sicilien. Under det imponerande vårsträcket vid Messinasundet (som skiljer Sicilien från fastlandet) sköts det upp till 5000 bivråkar varje vår. Det är ungefär lika många som numera, sedan arten minskat, passerar Falsterbo varje höst.

Italiens motsvarighet till SOF heter LIPU. De, och framför allt en modig kvinna vid namn Anna Giordano, orkade till slut inte med att se på hur lokala jägare slaktade rovfåglar och började ta krafttag mot jakten. Det främsta sättet att göra detta på var helt enkelt att etablera ett internationellt läger av fågelskådare på platsen och således inta de platser där jägarna brukade stå, d.v.s. där rovfåglarna kommer som närmast. Då jakten aldrig ifrågasatts och för många blivit en självklarhet var det ett inte bara svårt, utan ofta också farligt arbete. Anna och hennes medarbetare har genom åren blivit både beskjutna och hotade på olika sätt. Vid ett tillfälle lyckades hon precis undkomma då hennes bil utsattes för sprängattentat. Ett av LIPU:s kontor råkade ut för samma behandling.

P.g.a. Annas och LIPU:s fantastiska arbete har jakten minskat och i år 2009 finns två resultat som är oerhört glädjande. Bivråken, som är den klart dominerande arten vid Messina, hade sitt bästa år i modern tid (över 38 000 ex) och det hördes inte ett enda gevärskott under hela våren. Här kan man ta del av sträcksiffrorna den senaste tioårsperioden och se den positiva trenden. Det är kanske för tidigt att säga om de båda trenderna (fler rovfåglar, mindre jakt) har ett direkt samband, men det känna ju ganska troligt.

Detta är frukten av ett arbete initierat och utfört av en ideell förening, en sådan som Marit Paulsen vill granska så att de verkligen har ädla uppsåt. Det LIPU gjort är en fantastisk prestation och något som Marit och hennes kollegor i Bryssel aldrig kommer att lyckas med. I en demokrati är det självklart makten som ska granskas så de sköter de mandat de fått, inte makten som ska kolla så folket sköter sig. Det tror jag varenda svensk, utom Marit Paulsen, begriper.

PS! Jag skriver fortfarande även på The Ice Rage, min andra blogg.