Marit och ideella föreningar

UPPDATERAT: Ikväll (tisdag) har jag skrivit mail till Marit och begärt en förklaring. Jag tycker själv att jag uttryckte mig hövligt och väl. Återkommer ev. om jag får svar.


Jag jobbar ideellt inom Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). Det gör jag för att fåglar är så fascinerande och kul att jag tycker fler bör ägna sig åt det. Inte bara för att det är kul utan för att många medlemmar innebär även att t.ex. fågelskyddsfrågor får större prioritet och genomslag på politisk nivå. Det är inget konstigt och hemligt med detta – snarare är det självklarheter. Naturskyddsföreningen m.fl. fungerar på samma sätt.

SOF är den svenska partnern i en global moderförening som heter BirdLife International. Syftet med BirdLife är såklart att ha en större styrka i fågelskyddsfrågor på internationell nivå så inte SOF själva ska behöva engagera sig i alla viktiga frågor. Detta är inte heller konstigt eller hemligt. Andra föreningar fungerar även här likadant.

Marit Paulsen är en folkpartisk EU-parlamentariker som fått ett oförtjänt gott rykte som ”mysig tant”, lite av en standardpolitikers antites. Jag gillar henne dock inte alls. I Ålandstidningen har hon nu uttalat sig om ”oss”, d.v.s. vi som arbetar ideellt av egentligen en enda anledning – att skydda den natur och de djur och växter som finns där så att det finns kvar även i framtiden. Marit säger:

Jag funderar ibland på om vi har en lite aningslös inställning till organisationer som Birdlife, Naturskyddsföreningen och Greenpeace. Det kan vara så att vi litar för mycket på deras ädla uppsåt. Av och till funderar jag på hur demokratiska de egentligen är. Vi borde sätta oss ned och granska deras ärenden, och diskutera vad det är de vill. Inte bara automatiskt betrakta dem som goda och genuint demokratiska.

Om jag ogillade Marit innan (hon har sagt ganska mycket trams tidigare också) så blir jag riktigt arg av detta. Jag skulle nog t.o.m. säga att jag hatar henne. Orsaken till uttalandet kommer av att de tre nämnda organisationerna bedriver en hel del lobbyverksamhet i Bryssel, vilket tydligen besvärar Marit då det blir svårare för henne att ta ställning i olika frågor, eftersom även jägare och andra lobbar från andra hållet. Utan lobbyism i maktens korridorer finns ingen chans för en ideell förening att få sin röst hörd. Men hur det kan innebära att vi inte har gott uppsåt eller är demokratiska är långt mer än jag förstår. Och ännu svårare har jag att förstå vad vi skulle vilja uppnå som inte är övertydligt genom föreningarnas blotta existens.

Hela artikeln finns här.