Expedition: blockhavsdraba

Att se Sveriges alla vilda växtarter är ett tufft projekt. I fjällen finns nämligen några arter som bara är kända från lokaler långt från vägar, ibland med flera dagars vandring för att ta sig dit. Dessutom är de ofta små och svårfunna och även om man är på i princip rätt plats kan man kamma noll. Det är inte som med t.ex. fåglar att de kollas upp varje år utan en del växtplatser kanske inte besökts på årtionden.

En av de svåraste arterna att se har det häftiga namnet blockhavsdraba, en pytteliten korsblommig växt som trivs på utsatta, vindpinade toppar. Den finns i två former. En sydlig som nog bara finns i Norge och en nordligare form som kallas smaldraba (smalare skidor än den sydliga) som förutom på norska sidan också finns på några få lokaler på Artfjället och Långfjället i Vindelfjällen, södra Lappland.

För att nå den mest kända lokalen, på nordsidan av berget Mieseken (Artfjället) är det riktigt långt och man skulle behöva minst en övernattning för att ta sig dit och tillbaka. Men 2008 inventerades lämpliga lokaler och det hittades blockhavsdraba på några lokaler (i samma område) som "bara" kräver ungefär en mils vandring (enkel väg) fast även en hel del höjdmeter.

På sommarens Norrlandstripp var blockhavsdraba högprioriterad och vi hade avsatt en heldag för projektet. Vi gick från Strimasund där en hängbro tar en över sjön på smalaste stället.
Bild 1: Vi utgick från en punkt nere vid sjön, alldeles till vänster om bilden. Här utsikt från när vi just nått kalfjället.

Bild 2: På lägre höjder och i lä var det skönt och inga problem att klä sig lätt. Annat blev det högre upp.

Bild 3: Drabans växtplats är belägen ovanför den klippiga bergsryggen längst bort i bilden så det var en liten bit att gå.

Bild 4: Första halvan av expeditionen kunde vi följa en stig. Därefter var det karta och kompass som gällde. Några vattendrag ingick också i uppgiften.

Bild 5: Efter flera kilometers "off-track"-vandring över kalfjället var vi vid foten av branten. På många ställen var nästan lodrätt men vi hittade en lite slalomartad väg upp och åt höjdmeter efter höjdmeter.

Bild 6: Målet för vandringen nått - detta är utsikt från blockhavsdrabans växtplats. Bilden tagen mot därifrån vi kom - sjön vi utgick från syns långt därborta.

Bild 7: Stor triumf då jag dokumenterar och studerar en av Sveriges allra mest sällan sedda kärlväxter. Vi lyckades hitta den - t.o.m. ganska snabbt när vi väl var framme.

Bild 8: Blockhavsdraba (underarten smaldraba). Långfjället 26 juli 2009. Växten är ca 3 cm lång. Och om någon undrar hur man kan göra en sån här vandring bara för att se en sån här liten växt så är det verkligen inte "bara". Att komma upp här och se de karga miljöerna och den fantastiska utsikten är minnen för livet. Den sällsynta växten fungerar mest som en bra drivkraft för att ta sig tid och ork till att verkligen göra det.

Hela expeditionen avverkades på knappt 8 timmar. Det var en fantastisk upplevelse som förutom draban gav en massa andra fina fjällväxter - dessutom jaktfalk, fjällabb och fjälltrollslända. Maximalt nöjda och hungriga unnade vi oss sedan en härlig lyxmiddag i Hemavan (f.ö. med legendariska slalomåkaren och -kommentatorn Stig Strand vid bordet intill).