Time-out

Se här!

Trollsländesäsongen uppskjuten...

Bred trollslända. Norra Vram 1 maj 2009. Men var är ni i år?

Vinterflicksländor har flugit i flera av Sveriges östra landskap sedan slutet av mars. Den är dock så sällsynt i Skåne att vi tills vidare kan bortse från den.

Förra året flög tre arter sländor redan på Valborg. Dagen efter ytterligare tre arter och fram till mitten av maj ett dussin och flera av arterna dessutom rikligt. I år har inte en enda flygande trollslända noterats i Sverige (bortsett från vinterflickslända) fram till 15 maj. Detta beror naturligtvis på vädret - det är för kallt. Speciellt är nog vattentemperaturen för låg eftersom den ska upp till en viss nivå för att sländorna ska krypa ur sina skal (exuvier) och börja flyga. Men det kommer nog till nästa helg. Börjar få abstinens.

Med tanke på att temperaturerna längre norrut i landet just nu är högre än i söder kan det faktiskt bli att sländorna börjar flyga tidigare i Svealand och Norrland än i de sydligaste landskapen. Bisarrt.

Dubbelbeckasinspelet på Torreberga

Det började 2004. Den 9 maj för att vara exakt. Dubbelbeckasinspel i Skåne var något man bara hörde på Håslövs ängar utanför Kristianstad och möjligen vid Ornakärr på Kullahalvön. Det som är speciellt med spelet är att det bara sker under en kort period på vårflyttningen - ungefär 5 maj och en vecka framåt och att de endast hörs i den senare delen av skymningen, från ungefär kvart över nio på kvällen och fram till klockan 22.

Anledningen till att de främst hörs på de nämnda lokalerna är att de är kräsna. De vill ha stora sammanhängande, narturliga gräsmarker och det är inte längre vanligt att hitta. Men det finns några ställen till. Vombs ängar är ett, och den lokal där jag började titta på fåglar som barn - Torreberga utanför Staffanstorp - är en annan.

2004 började vi med Microbirding i Staffanstorp. Vi skulle försöka se så många arter som möjligt på ett år i Staffanstorps kommun. Dubbelbeckasin fanns inte bland troliga eller knappt ens möjliga arter. Den 9 maj var en fin, vindstilla kväll. Magnus och jag åkte ut till Torreberga för att lyssna efter nyanlända nattsjungande fåglar. Vi hade tidigare pratat om att Torreberga påminner en hel del om Håslövs ängar i sin karaktär och att dubbelbeckasin inte på något sätt borde vara orimlig där.

När vi gick från bilen denna kväll föreslog Magnus att vi skulle lyssna efter dubbelbeckasin. Det är inte så självklart som det låter för de delar som ser bäst ut för arten är inte samma som är bra för de andra arter vi var ute efter så det krävdes en ganska lång extra promenad. Vi var på väg mot det ställe som kändes bäst men hade inte riktigt kommit dit och pratade fortfarande med varandra utan att lyssna noga på naturen. Men trots det - mitt i vårt samtal - spelade plötsligt en dubbelbeckasin alldeles nära. Vi hörde den samtidigt och resten av kvällen var vi alldeles överlyckliga.

Resten är historia. Dubbelbeckasin har hörts på Torreberga varje år sen dess - som tidigast 5 maj och senast 11 maj. I år fanns det, för första gången, minst tre individer på platsen som spelade alldeles nära varandra. Tillsammans med orre, tjäder och brushane är dubbelbeckasinen en av endast fyra arter där hanarna spelar tillsammans utan att hävda revir mot varandra - det brukar kallas "lek".

Hur många år innan 2004 det fanns dubbelbeckasin på Torreberga kommer vi aldrig få reda på. Men få, om ens någon, har letat på rätt ställe vid rätt tid så svaret är antagligen "många år".

Torreberga vattenrike

Torreberga, min favoritlokal utanför Staffanstorp, brukar vara väldigt trevligt att besöka på senvinter och tidig vår när det fortfarande är blött efter snösmältningen. I början av april brukar dock lokalen torka upp och sen är den, åtminstone för vadare, inte lika spännande. I år finns det dock en väta på ca 50x75 m i östra delen av ängarna som ser alldeles fantastisk ut och där vattennivån inte sjunker undan. Riktigt varför vet jag inte, men det känns mer som det är grundvatten som kommit i dagen. Hade det varit nederbörd så borde det torkat för längesen. Här finns det alla chanser till spännande obsar framöver. Årets första grönbena i kommunen höll till här igår. Snart ska jag se dammsnäppa här har jag tänkt.

Grön julros

Vårblommorna är lite sena i år p.g.a den långa och hårda vintern, men vitsippor och tussilagos lyser ju upp på alla håll. Igår såg jag dessutom en växt som jag aldrig sett vildväxande tidigare, nämligen grön julros (Helleborus viridis). Förvisso är det ingen naturlig svensk växt och därför har den garanterat ursprung från odling, men här - i norra utkanten av Lund - stod den som vilken vild växt som helst.

Vår - dags för vinterflickslända

Vinterflickslända. Färjestaden, Öland, Juni 2009.

Ja! Det ligger fortfarande snö här och där, det är fortfarande frostnätter. Men - igår såg jag den fina vårtrippeln nässelfjäril, sjuprickig nyckelpiga och blommande krokus, och idag spelflög strandskata på Sturup. Så med lite varmluft kommer allt bli så bra så. Och då ska jag börja skriva mer här också är det tänkt.

En art som jag ska ut och leta efter så fort det blir lite varmare är vinterflickslända. Den har ostlig/sydostlig utbredning vilket gör att den i Sverige är vanligast på Öland, Gotland, Östergötland och i Uppland. Men den finns i Skåne. Och är det någorlunda milt kan de flyga redan i mars. Men påskhelgen kanske är mer realistisk med tanke på den långvariga vintern. Varma mikromiljöer med småvatten på Österlen och i Kristianstadstrakten bör kunna ge önskat resultat. Annars får vi flytta fram till Valborg innan det är dags att leta sländor.

Bäst sen sist: stäppörn i Staffanstorps kommun - vid Ängsro i kommunens nordvästhörn den 7 mars. Ny art för kommunen och otroligt kul att se.

Vinter på Ramsvikslandet

Styrelsehelg i Bohuslän 15-17 januari. Hann dock vara ute några timmar och njuta av fantastisk Bohusvinter. Lyckades även få se några toppskarvar och, helt oväntat, en rördrom som sträckte västerut mitt på dagen. Lite bilder (klickbara för större storlek):

Blåstjärt!!!

Den 8 januari, mitt under svinkall snöig vinter, upptäcktes Skånes tredje blåstjärt genom tiderna. Tiden var oväntad, även om ett av de tidigare fynden gjorts i december. Lika oväntad var kanske platsen. Fågeln upptäcktes i en trädgård i utkanten av Osby. Det är sällan de ovanliga fynden görs i skogsbygd och allra minst när det är vinter. Och när det sen visar sig att den håller (den är idag, 24 januari, fortfarande kvar) i en fågelskådares trädgård så inser man att det nog finns fler blåstjärtar därute som återstår att upptäckas.

Jag var på plats på morgonen efter upptäckten. Förutom i norra Indien 2002 har jag bara sett blåstjärt två gånger tidigare. Av en händelse var båda dessa under samma år - 1996 - fast fynden var av helt olika karaktär. Först var jag och tittade på två sjungande fåglar i Norrbotten i juni (blåstjärt häckar normalt som närmast i norra Finland men ungefär var femte år hittas de på svenska sidan också. Fyndfrekvensen är ökande) och i oktober samma år såg jag en på Ölands östkust i samband med gynnsamt väder för östliga rariteter.

Blåstjärt är en mycket vacker fågel, vilket förstärks än mer av de vintriga förhållanden som Osbyfågeln har att slåss emot. Riktigt snygga bilder på skönheten finns t.ex. här och här.

Hall of Shame - välkommen Andreas!

Andreas Carlgren får sitt bevis på att han numera är medlem i Hall of Shame från en av bloggens medarbetare

The Sixth Kingdom's Hall of Shame har fått sin andra medlem. Nu behöver inte Marit vara ensam längre. Nu ser den ut så här:

• Marit Paulsen (invald sep-09)
  
• Andreas Carlgren (invald jan-10)
  

Varför detta? Jo, självklart eftersom han som miljöminister är högst ansvarig för den s.k. vargjakt, även om vargslakt är ett ord som passar mycket bättre, som bedrevs i Sverige idag. Regeringen skickade ut 12 000 jägare för att skjuta bort 27 av Sveriges ca 230 vargar. Det är något av det mest osmakliga jag varit med om och som naturälskare så har jag nära nog mått dåligt bara på grund av detta under dagen. 2 januari 2010 - en skammens dag för Sverige. Jag är äcklad. Orkar inte skriva mer om det nu, men återkommer nog i ärendet.

Brednäbbad simsnäppa

Brednäbbad simsnäppa. Ystad 2/1-10

En brednäbbad simsnäppa, en vadare som bara ses tillfälligt i landet - vanligen i samband med höststormar på Västkusten - har hållit till i Ystad sen nyårsdagen. Enstaka individer brukar också ses i Östersjön, så det är inte ett helt udda fynd. Inte heller att den ses på vintern är exceptionellt, då brednäbbad simsnäppa är en av de härdigaste vadarna. Det var dock första gången jag såg arten i januari och betydligt trevligare än det som annars präglade svensk natur denna vinterdag (se nästa inlägg).

Nyårsdagen 2010

Nytt år, nya insatser. Traditionsenligt (började 2009...) så gav jag och That Handsome Devil större prioritet åt nyårsdagens ljusa timmar än de föregående mörka, och gav oss således för andra året ut på en nära nog heldagsrunda i Staffanstorps kommun. Förra året gav den legendariska rekordsumman 67 arter, men då hade vi osannolikt flyt och det fanns mycket fåglar kvar i det relativt milda vädret. I år var det värre - först en massa snö och efter ett kortare mildväder kring jul en ny köldknäpp med temperaturer ner mot minus tio. En målsättning på 55-60 arter under dagen kändes optimistisk.

Men vi börjar utanför kommunen. En klassisk port på Klostergården i Lund - här bor nämligen That Handsome Devil. Vi hade bestämt träff här klockan 8. Och visst var både han och jag där på tid. Detta trots att låset till min bil hade frusit igen när jag skulle köra hemifrån. Men det funkade till bakluckan så jag fick helt sonika klättra in där och öppna inifrån.

Första anhalt var såklart kommunens finaste fågelparadis - Torreberga. Här hade vi fin utdelning. Vädret var helt ok med 7-8 minusgrader, svagt molntäcke och måttlig vind från öster. Toppnoteringarna här var bl.a. skäggmes, järnsparv och forsärla.

Kylan kramar landet som en järnhand. Isen låg kompakt över Torrebergadammen. Någon verkar ha sett sin sista stund därute. Det är inte lätt att vara djur när vintern slår till på allvar.

Räven raskar inte längre över isen. Här tog krafterna slut för Mickel och han slutade sina dagar på Torrebergadammens is.

Nästa stopp blev Sockerbruksparken, där två arter som är vanliga i skogsområden men svåra i den starkt åkerdominerade kommunen Staffanstorp, finns - trädkrypare och nötväcka. Lätt match - även större hackspett fördes till listan.

En runda för att eventuellt hitta gäss i västra delen av kommunen gick dåligt i överkant - inte en gås fanns att se. En promenad i Nordanå gav inte heller något att jubla över. Här är vi nere i kommunens sydvästra hörn, vid Lilla Mölleberga, som inte heller visade framfötterna. Men bättre skulle det bli - och med en dubbeltrast vid Grevie körde vi mot den östra sidan för att förhoppningsvis hitta gäss där i stället.

Esarp är en fin liten by i kommunens sydöstra del. Här rinner Höje å fram och ingen annanstans i kommunen känns det som man är i "fin natur" lika mycket som här (se bild nedan). De senaste två vintrarna har det funnits strömstare här - vi hoppades såklart på repris.

Vi såg ingen strömstare - vattennivån är troligen för hög för arten i år. Men vi fick två fina bonusarter. Finast var naturligtvis den kungsfiskare som visade upp sig på bästa sätt. Och likaså var spillkråka ett välkommet inslag på dagens artlista. I närheten av byn hittade vi också en del gäss, men flocken innehöll endast de vanliga säd- och grågässen. Däremot rasslade det till ordentligt på rovfågelsidan och såväl havsörn, pilgrimsfalk och fjällvråk visade upp sig.

Ännu ett lik påträffades - denna gång en häger som låg stelfrusen i vägkanten. När det blir riktigt kallt verkar det som hägrar dels ställer sig på udda ställen och dels är relativt ovilliga att flyga och mycket talar för att denna individ, som är en ungfågel (född 2009) blivit påkörd. Intressant nog var den ringmärkt - i Finland - och vi tog naturligtvis ringens nummer för att kunna ta reda på när och exakt var detta hände.

Via Lunds reningsverksdammar, som ju ligger i Lund men kan avspanas från Staffanstorpssidan (Höje å är kommungräns) avslutade vi dagen vid Trolleberg (bilden). Här såg vi inte så mycket att jubla över, men just som vi skulle köra därifrån fick vi syn på en gigantisk gåsflock på en åker.

Flocken bestod främst av vitkindade gäss - säkert ett tusental - och kanadagäss. Den vita prylen på bilden är en sångsvan. Inte så artrikt som vi hoppats, men en trevlig avslutning på en kall men härlig dag. När artlistan summerades visade det sig att vi noterat 63 arter, vilket under omständigheterna får betraktas som succé.